Kunde inte låta bli att visa mitt gamla hus på Öland, publicerat i senaste Sköna Hem maj 2010.
Ler när jag läser texten om hur de nya ägarna inrett och jobbat med huset, sanningen är att de inte dragit ett penseldrag eller ändrat något av det jag målat, de har t o m köpt och fått mina gamla möbler.

Huset är en romantisk dröm skapad av Per Dahlberg, Kläckeberga det var av honom jag köpte gården 2003. Då var det tunga gjort, nytt tak med gammalt tegel, urgrävt sommarkök med inlagda kalkstensflisor i hela undervåningen. Halvmettjock fönsternischer i kalksten, nytt golv och innetak av gammalt virke, handfrästa golv och dörrlister, renoverad gamla fönsterbågar med handblåst glas.
Jag köpte en byggarbetsplats mitt jobb blev att göra klart, fullfölja Per planer och att lägga till lite egna ideer  men mest måla.

Att välja linoljefärg var självklart att blanda dem själv en nödvändighet man måste helt enkelt se hur de tar sig ut på plats, testa och göra om.
Långt senare hittade jag bra linoljefärger Allbäcks är sådär. Min personliga favorit blev linoljefärgen från Ottossons färgmakeri, dryg snygg och helt underbar, man kan köpa grundfärg och bryta med egen pigmentpasta, så får man den nyansen man vill ha.
Kökspannan och den vattenburna värmen drog jag in. Per som var kakelugnsmakare, fd bankman, drömde om kakelugnar i varje rum, jag hade ambitionen att göra dem… Som tur var blev det en annan lösning.
Kökspannan är husets hjärta den är underbar slukar 25 m3 ved om året med allt vad det innebar.
Interiört är hela huset målat med linoljefärg och slamfärg färgad med kalksäker pigment utom de delar som är original, som den gröna drickamålade dörren i köket.

Exteriört är väggarna tjärade blandade i lite järn och linolja i tjäran för att lätta upp, knutar och fönster är egenblandad linoljefärg.
Paraddörren färgsättning var i ständig förändring, var gång jag blandade en ny färg la jag till den på dörren på detta sätt förändrades dörren lite hela tiden. Det är ju det som är det fina med linoljefärg, att man ska måla många tunna lager…
OK på den här tiden var jag en linoljefärgsnörd, nu älskar jag bara linolja!

Efter fem år på Runsberga var det tid för mig att lämna, byn och ön hade fyllt sin funktion, jag sålde till paret Forsén/ Eriksson på våren 2008.