De senaste veckorna har jag fått stjäla tid till keramikverkstan, rätt så triggande.
För så är det att även om jag schemalägger mina dagar så kommer på något sätt alltid mitt eget arbete sist.
Ibland är det helt OK, som nu då flödet rullar på med en massa nya idéer att utforska. Tiden i keramikverkstan är en lyx som kanske inte ska vara så väldigt tillgänglig för mig med risk för att jag tröttnar, jag ska ju hålla på ett många år till.
För några dagar sända körde jag en skröjugn full med framtid de nya frökapslarnas utveckling är spännande! De är frökapslar längre, utan ett snäpp tidigare snarare befruktade fröställningar som just tappat kronbladen de skyddar sitt heliga inre med ett rejält batteri av taggar. Just nu är taggarna nödvändiga, inget får störa den skapelseprocess som pågår under de skyddande taggarna. Men för att avleda från det värdefullaste sipprar 
det fortfarande ymnigt fröställningarnas mitt, kanske är de för att locka till sig något?
Så går mina tankar nu när jag ska glasera de nya fröställningarna. Vill få upp dem på väggen och testar även några sätt att lösa det, den här keramikerns hjärna är alltid i gång.
Av bara farten kom det till några nya muggar, dvs en ny modell. Inte för att jag haft någon direkt mugg tidigare, förutom den stora temuggen i lergods. Men allt pekar mot att min produktion av lergod blir mindre de närmaste åren.
Har sakta kommit fram till att det i längden är ohållbart att jobba med två tekniker så vitt skilda från varandra som stengods och lergods, som tur är behöver jag inte fatta några livsavgörande beslut utan bara fokusera på det som känns bäst. Detta innebär att jag just nu drejar tallrikar till kunder som beställt, när de är klara kan även jag vara klar med lergods. Lugn det kommer att finnas lergods även nästa sommar, jag drejar upp ett lager av 
skålar, spilkummar, bringade, paradfat och några temuggar.
Men sen får det vara stopp för en tid.
Så detta är en liten sammanfattning av vad som sker i keramikverkstan just nu.
Avsluta det gamla för att öppna upp för det nya.
Arbetsro i keramikverkstaden
Visst är sommaren underbar?
Fina möten, förväntningar på vad som ska hända idag och ingen dag är den andra lik.
Den sortens dagar passar mitt lättutråkade sinne.
Men nu när de flesta återgått till vardagen och jag har flera dagar för mig själv, är det tid för eftertanke och skapande. Det är också bra, det är under den här tiden som positionerna flyttas och framtiden stakas ut.
Tanken är att keramiken ska flytta ut i trädgården och att trädgården ska vara en naturlig förlängning av galleriet.
Frökapslar och andra keramikskulpturer ska ha sina platser i trädgården, så i keramikverkstan pågår skapandet av nya frökapslar.
Just nu funderar jag mycket på strukturer och ytor, glatt mot matt, lent och fint mot rått och ruffigt. Det innebär 
mycket experimenterande en massa misslyckanden och ibland ett litet framsteg. Under sådana här faser gör det ont att vara keramiker, man ger upp flera gånger om dagen ibland, det hade vara så lätt att gå tillbaka och göra det man är bra på och får vara nöjd med.
Men vi som arbetar med utveckling vet att när det skaver och gör lite ont då är man på rätt väg…
Nu är det även hög tid att tänka på hur jag går vidare med trädgårdsprojektet. Kärleken övertygade mig att göra skisser eller ritningar för trädgården, det visade sig vara en mycket bra arbetsfördelning.
Jag ritar och han färdigställer men framför allt vi har en gemensam plan.
Nu är grunden till Katt-templet lagd, vi har t o m lagt askan av en älskad katt under mittenstenen. En låg mur som skiljer parkeringen från Kattparken och templet är på plats, järnringar är satta runt de buskar som vi sparat och markduk är utlagd. Det är många arbetstimmar är kvar men det ser mycket lovande ut! Som alltid när man börjar flytta något i en trädgård drar det med sig en hel del annat.
Det blev en ny sittplats i sommarsolen sista timmar… och där försvann hälften av en alldeles för stor och ogenomtänkt rabatt. Det är sådant som händer när man börjar anpassa tomten efter praktiska behov.
Nästa skiss blir över köksträdgården, har ambitionen att göra en vacker lättskött köksträdgård.
Vi odlar för att äta direkt under sommaren, potatis, sallad, dill, olika sorters bönor, tomater, gurka, vitlök, jordgubbar och sparris. Har tänkt att odla det mesta i upphöjda odlingsbäddar, dels för att underlätta ogräsrensandet och av estetiska själv men också för att hålla sniglarna borta.
Men först ut och mäta och rita upp nästa del av trädgården. Mer om den estetiska köksträdgården i senare…
Nu är det keramikverkstan som gäller och flera misslyckanden mot framsteg!
Rosfest på Österlen
Rosorna har väl aldrig blommat så rikligt och så tidigt? Rosfest 2014 här på Österlen är en spännande högtid för oss nyfrälsta rosälskare.
Nu har även tiden kommit när jag ska få möjlighet att förverkliga planen med att förena rosor och mitt arbetet med leran, det är en bra korsbefruktning.
Äntligen ska jag få vara keramiker på heltid igen och samtidigt få umgås med mina rosor.
Bara att få vara i keramikverkstan under en längre tid och jobba vidare på alla de där idéerna som hopat sig och pockar på att bli förverkligade i leran, det är min dröm om en perfekt sommar.
Verkligen ser helt annan ut men är minst lika intressant och innehåller ingredienser som att, vattna i trädgården och växthuset, klippa gräset, städa keramikverkstan, putsa fönster, städa galleriet, svara på mejl, uppdatera krukmakeri.se, hålla igång seÖsterlen.se, komma ihåg att öppna för kunder, rensa ogräs, ha några keramikkurser, bränna raku, anlägga en ny del av tomten, träffa vänner, sälja ett och annat alster, måla om ladan, kanske hinna med några fönster också? Och till sist men inte minst möta nya och gamla besökare och kunder.
Längtar redan till i morgon för emellan allt det som ska hinnas med finns det tid för leran, detta underbara material som är så formbart i sitt naturliga tillstånd. Inser att det är en stor lycka och förmån att ha fått möjlighet att lära mig detta hantverk och att det dessutom bara blir roligare och intressantare med åren.
Att det blir roligare vet ju jag så klart men att det också syns i mitt skapande blev uppenbart idag när jag plockade ur skröjugnen. Minan rosvaser blir bara vildare och vildare, det är som om alla hämningar släppt och utvecklingen sker av sig själv. För det handlar om att testa gränser, lerans gränser, formens gränser, vad kan läggas till? Hur skev kan en vas bli och ändå hålla vatten och lyfta fram blommorna? Var går gränsen mellan ett gott hantverk, design och konst?
Och hur kan jag göra intressanta vaser som framhäver mina älskade rosor?
Förstår du nu?
Det är rosorna skönhet som är min utmaning, en stram vas blir för tråkig. I alla fall för mig, för du vet ju att jag är så långt ifrån en minimalist man kan komma. Rosor är vackra, färgstarka, doftande, intressanta och lite farliga med sina vassa taggar. Mina vaser ska möta dem, framhäva rosorna, omfamna dem, utmana dem och kanske vara lite farliga?
Hur kan en rosvas vara farlig?
Det vet jag inte riktig än, men det är en bra utmaning för sommaren i keramikverkstan, eller hur?
En önskan till… Ge mig en och annan regnig dag i sommar, så jag slipper vattna.
Var så god min kära vän, här kommer ett galleri bilder med de senaste från ugnen och trädgården.
…
…
Programet Rosenfest på Österlen 2014 en bra artikel i YA här och min rosidol Else på Roskraft här
- « Föregående sida
- 1
- …
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- …
- 9
- Nästa sida »