I år är det 15 år sedan vi flyttade till Österlen, och mycket har hänt sedan krukmakeriet och galleriet kom till i den gamla ladan. Just nu handlar det mycket om att fortsätta experimentera, för tillfället med leror och andra råmaterial som vi gräver fram i närheten. Jag har länge varit medveten om att, sedan jag forskade på lergods, det mesta som krukmakare behöver finns i vår nära omgivning. Leran under våra fötter, veden att bränna och oxiderna för glasyren är nära, en kunskap om råmaterial som vi nästan glömt. Självklart är det mycket enklare att köpa råmaterialen färdiga, men med lite kunskap går det att ta fram både leror och glasyrer från vår närhet. Att söka råmaterial har blivit ett sidoprojekt som tar mig på spännande vägar, miljoner år tillbaka i jordens utveckling. Just nu testar jag olika råmaterial för att se vad de kan tillföra den keramik jag skapar.
Sol och vind sliter på allt, och i år är det dags att byta vissa utsatta fönster och kalka krukmakeriet och galleriet, som är inrymt i en lertegellada. Det är fascinerande att kalk (CaO), som även är en viktig beståndsdel i glasyrer, används både för att mura och måla med kalk och sand, som tillsammans utgör halva innehållet i en tusenårig glasyr. Det fattas bara lite NaO och AlO så har vi en Celadonglasyr, okej, en aning rost också för att få den blå färgen. Allt hänger samman; vi keramiker bränner bara till höga temperaturer så råämnena smälter samman.
Det blir en glasyrkurs här i krukmakeriet under sommaren med traditionella råmaterial. Men vi kommer nog också att prata en del om det vi har tillgång till i vår närhet. Du kan läsa mer om glasyrworkshopen klicka här.
