Det är så mysigt att arbeta i krukmakeriet, just nu skapandet flyter på, frågetecken rätas ut och det mesta går som jag planerat. Den osäkerheten jag kände när jag nystartade förra året har landat i trygghet och rutin. Det är konstigt ju mer man kan desto mindre inser man att man kan, eller är det så att jag ställer högre krav på mig själv? Självkritik är en viktig ingrediens i krukmakarens skapande process, hur ska man annars bli bättre? Att våga testa nya vägar är en annan och att göra misstag… det sistnämnda är jag näst intill expert på! Misstag har varit min bästa lärare, efter några bra kolleger, förstås.
Vitlöksriven har jag lärt från en av mina kolleger M.M på Öland, det var hon som gjorde en större skål men räfflor i botten först, smart, jag tog modellen och gjorde den i min lergodsversion. Bara att riva den skalade vitlöksklyftan och hälla på olja vinäger och kryddor, så vips har du en salladsdressing att hälla över salladen.