Det finns glasyrer jag söker i år utan att riktigt hitta. Den här sommaren tror jag att jag hittat en.
Glasyren är krämgul med bruna fläckar som ger ytan liv. Inte en fläckig glasyr i dålig bemärkelse, utan så som en glasyr ser ut när den rör sig under bränningen och låter materialet tala. Mild, varm, lite ojämn på det sättet jag gillar.
Jag har länge velat göra en ny servis. Jag har en i lergods, men den här glasyren gör mig nyfiken på något nytt. Den skulle passa tallrikar och assietter perfekt: bruksgods som tål att användas varje dag men som ändå har något över sig.
Jag ser framför mig en serie i några olika nyanser. Från gräddvit åt det ljusare hållet, över till det klart gula, och sedan vidare mot det lite brunare och jordnärare. Pjäser som håller ihop på bordet fast ingen är den andra lik.
Sensommar på Österlen
Det är mitten av augusti och Österlen är som bäst nu. Vinden är mild, kvällarna ljumma. Vattnet runt om håller värmen längre än man tror, och det är skördetid. Det finns något i det här ljuset och den här årstiden som passar en krämgul glasyr. Jordnära, varm, mogen.
Glasyren är fortfarande i testfas, men den går upp i större skala nu. Jag är nyfiken på vart den tar vägen.