När jag förberedde ett föredrag om lergods på Elfstrands krukmakeri i somras, kändes det viktigt att berätta om bakgrunden till Elfstrands krukmakeri i Sjöbo.
Elfstrands och min gemensamma historia skulle lyftas fram, inte den hur man gör lergods, den är praktisk och ska upplevas och helst göras.

Det jag vill berätta är kopplingen mellan Medelhavet och Sjöbo och att det tog c:a 1500 år för oss här uppe i Norden att få tillgång till kunskapen om hur man drejar proffesionellt. Tänka dig vilken revolution att inte behöva importera keramik längre, när drejskivan och krukmakeriet kom till Sverige fick vi praktiskaoch snygga kärl att förvara maten i, så praktiska att de används än idag.

Så tänk dig att kunskapen om hur man drejar når Medelhavsområdet, förmodligen från Kina via Persien, drejkunskapen sprider sig sakta upp över Europa och tar med sig tekniken om hur man glaserar och bränner.
Principen är enkel leran finns där krukmakaren verkar, färgerna är tungmetallerna järnoxid, kopparoxid som dekoration och bly som användes till glasyr, nej det var inte speciellt nyttigt att vara krukmakare under denna tid.
Krukmakaren behövde också tillgång till ved för att bränna leran så att den blev keramik.

Detta finns bevarat på Elfstrands krukmakeri i Sjöbo.
Jag har sett många liknande krukmakerier som jobbar med nämnda förutsättningar i Bulgarien, Lettland, Frankrike men ingen som är så autentisk som Elfstrands krukmakeri i Sjöbo.

För mig är det så fascinerande att Sjöbo med sitt invandrarfientliga rykte, som enda plats i Sverige hyser detta lilla rörande museum. Ett museum som är en länk till en världsomspännande kunskap som sträcker sig tillbaka till Jesu födelse.

Jag ser framför mig hur Europeiskt lergods, det är ungefär som hemslöjd i keramikkretsar, visas i Sjöbo under somrarna. Keramiksamlarna och andra intresserade, reser till Sjöbo och får insikt om att så här gjordes keramik i Sverige och övriga världen, före industrialiseringen.

I min vision kan jag också se hur man skapar en digital samling med Europeiskt lergods, som visa på skillnaderna och likheterna och öppnar upp för forskning.
Digitalt krukmakar-material från Elfstrands och annat krukmakar-material som finns spritt på våra Svenska länsmuseer och i Europa på en nätsajt.
Detta skulle placera Sjöbo på världskartan när det gäller lergods i keramikkretsar och det skulle kunna bevara det enda lergodsmuseet som finns i Sverige, kanske det sista i Europa?