Idag njuter jag av det första bordet och det är nästan som jag vill ha det!
Tåligt och starkt, material är keramik, betong och rostigt järn, kravet var att keramik-betongbordet ska kunna stå ute året om, inget bärande in och ut. Tidiga vårar och långa höstar gör att vi vill använda trädgården under hela året. Milda dagar när lusten att gå ut i trädgården kommer, det är då bordet ska vara tillgängligt för en fika.
Det har varit en lång produktutvecklingstid för keramik/betongborden och den är inte riktigt över än. Men nu är vi så nära att de första bordet är gjort och fem till planerade. Fortfarande ska det lite teknik justeras, så är det alltid med hantverk. Det gäller att få till den där ryggmärgskänslan för materialet och det är när den sitter som det blir som man tänkt sig.
Det är en intressant process som började på den stora inköpsmässan Formex. Vi behövde bord och stolar till trädgården och målet var att köpa, jag blev helt hänförd av alla snygga modeller och skulle just beställa när jag av en tillfällighet lyfte på en stol. Och till min förvåning vägde den nästan ingenting, hur kunde en järnstol väga så lätt? Svaret var enkelt järnet var ihåligt och mycket tunt. Tyvärr skulle de inte hålla speciellt länge på våra dimmiga breddgrader. Jag gick runt och kände på alla järnmöbler, de var samma koncept, lätta och ihåliga och totalt ointressanta för vår årerunt-trädgård.
Så det blev inga stolar inte heller några bord, i stället började vi skissa på egna bord och här är det nu det första riktiga bordet. Det som ska klarar att stå ute under några år, inget slit och släng, kärlek och känsla i skön kombo.
Stolar, undrar du det är en annan historia.