Eller den kreativa keramikprocessen från lera till glasyr
Alltid lika spännande med ett nytt år, sammanfatta keramikåret som gått. Planera det som kommer och samtidigt befinna sig i den kreativa processen här och nu. Jag tror att just förmågan ”att vara här och nu” är en av anledningarna till att leran har fångat så många? Visst finns det alltid en planering i skapandet, annars funkar det liksom inte så bra. I alla fall inte för oss yrkesverksamma keramiker, i stället ligger det väldigt mycket planering bakom varje föremål. Skissande på form, val av lera, glasyr osv. kanske tillverkningsmetod? Men någonstans där strax utanför den tekniska keramiska ramen kommer lekfullheten och kreativiteten, det är så riktig bra keramik skapas. Riktig bra keramik bygger på hantverkskunnande i kombination med egensinne och att kunna förmedla ett eget uttryck. Det egna personliga uttrycket kommer när hantverket sitter i ryggmärgen eller av erfarenheten och tiden med lera, det tar tid och hängivenhet att skapa bra keramik och att bli krukmakare.
Planering och att skissa i lera
Planering är ett skissande på just former och uttryck, processen började för något år sedan och ska sakta testas, förädlas eller förkastas. Det går ett och annat föremål till återvinningen, det ingår i processen. Fyllnadsmaterial om skärven är bränd och åter till lera om det inte är bränt. Det är vackert att leran som redan är några miljoner år kan användas i det oändliga. Dessutom blir leran bara bättre och bättre för varje omknådning och med tiden. På detta sätt binder vi krukmakare samman historien, nuet och framtiden allt samlas i leran. Njutningen och närvaron av formbar lera ger en skön tillfredsställelse, leran ger närvaro och svarar på beröringen du kanske vill men inte vågar ge.
Så länge leran är i sitt formbara tillstånd och under torkningen är leran väldigt spännande, men förlorar sin dragning när den har torkat och bränns. Kanske har vi keramiker lärt oss att glömma bort det vi skapat just i torkprocessen?
Det är först när vi möts igen och föremålet ska glaseras som vi känner in varandra på nytt. Glaseringen är den del av keramiktillverkningen jag avvaktar och tvekar lite inför, det är då jag behöver gå tillbaka till skissen eller grundtanken med vad det är jag tänkte när jag skapade föremålet. Glaseringen innebär också drömmar och visioner för mig, det är sällan jag tar en beprövad glasyr, jag vill överraskas när jag gläntar på dörren till keramikugnen. I min keramikvärld ska gränserna tänjas från provplatta till verklighet, glasyr är kemi och en hel del beräknande. Glasyrer kan vara säkra kort eller de där glasyren spelar ett mig spratt.
Det går aldrig att glasera över ett mediokert hantverk med en klatschig glasyr, hantverket och glasyren kommer efter glasyrbränningen höra ihop för alltid. Glasyr och skärv är förstenade i en symbios vi inte kan skilja åt, det gör att tanken när leran formades blir ett förstenat ögonblick vid processen. Det slutgiltiga resultatet av den keramik som skapas, de bitar som snart ska lämna mig och glädja någon annan medan jag går tillbaka till leran, den älskade leran. Krukmakeriet kallar!
Vill du hänga med mig i krukmakeriet? Klicka här för att ta bekanta dig med KeramikAkademins digitala keramikutbildningar, keramikkurser och keramikworkshops.