Den mest rofyllda platsen så här års är keramikverkstan, jag ser genom glasväggen att det blåser. Här inne är det lugnt och stilla, uppdrejade former vänta på att bli nya frökapslar. Arbetet går sakta, frökapsel för frökapsel nu finns tid att utforska formen. Ännu har jag inte gjort några skisser, jag ger mig fritt att leka och låter formerna komma av sig själv. Det är ett härligt sätt att vara kreativ och låta fingrarna skapa i den formbara leran.
För att riktigt komma i stämning lyssnar jag på böcker det är en sällsynt lyx. Ibland har jag en väldig tur som när jag snubblade över Ferrantes ”Min fantastiska väninna” och lyssnade in den strax innan den var på allas läppar. Så tack vare mitt skapande i keramikverkstan blir en och annan bok avlyssnad, att läsa en bok blir sällan av. Förmodligen blir mitt läsbehov tillgodosett på skärmen, hur är det med dig?
Jag tror att vi är rätt så många som lyssnar på böcker medan vi gör andra saker?
Ibland kan jag se på det ting jag skapat och komma ihåg en bra bok eller avsnitt. Det har en tendens att bli nästan lite överjobbade, när jag inte vill sluta lyssna.
Åter till utställningen jag arbetar inför, som jag skrev nu skissar jag i leran först för att lite senare skissa på papper.
Först efter det börjar jag arbeta på själva utställningen. Då bestämmer jag mig för hur många och vilken sort, som tur är kommer utställningen efter påsk. Så påskens konstrunda blir en liten försmak på vad som komma skall.
Det enda jag vet just nu är att den kommer att bli på höjden. Hänga eller stå, kanske både och?
Hur som helst det är kul att jobba inför en utställning med något nytt, då menar tillbaka till stengodset och mina älskade frökapslar.
Jag håller dig underrättat, som vanligt.