Åh visst låter det vacker? Tänk att jag och mina skickliga keramikkolleger får äran att göra juveler till ditt hem och trädgård! Jag bara älskar tanken på att vara Ditt Hems Keramik Juvelerare, det är nog så jag alltid sett på keramiken? Fast någonstans håller jag nog kristall och den Svenska glaskonsten lite högre?
Varför gör jag det, för att jag aldrig blev någon glaskonstnär. Fast jag gick ett halvår på Orrefors Glasskola, nej jag gick tillbaka till leran och keramiken. Tack leran för att du släppte in mig och tog mig in ditt våld.
Nu vill jag aldrig komma loss det är leran och jag forever and ever.
Idag startade jag upp keramikverkstan för året, du vet jag har ju så lång startsträcka ibland. Fick hjälp av Christel som kom för att lära lite mer om dra hänklar, göra pipar, dreja smala halsar och få bukt med nålstick i glasyr. Löste det smart, höja temperaturen och ge henne mina bästa lergodsglasyrer, jag har ju slutat med lergods.
Tror jag?
Jag har lite glasyr kvar om jag skulle ändra mig eller göra en kortare serie med lergods. Det var när hon frågade hur hon kunde upprepa min glasyr om hon gillade den jag insåg hur ovetenskaplig jag är.
Jag har inget recept, bara en vag aning om hur jag gjort glasyren, egentligen har jag meckat ihop två glasyrer. Testat ändrat och till jag blev nöjd. Behöver inte vara mer komplicerat än så, try and error är mitt sätt att göra keramik. Jag ska berätta en hemlis, så har det alltid gått till inom keramikindustrin, kontrollfreaken vågar bara inte erkänna.
Nu har jag avslöjat sanningen, vi keramiker behärskar en del men riktigt intressanta tekniker kommer ofta av misstag.
Tog lite tid för mig att komma på men nu är vi här och jag delar gärna med mig!
Av mina misstag förstås.
Det som blir bra är rätt det andra är nog bra det också men inte just nu.
Det var mycket vi hann med under några timmar Christel och jag med en uppvärmd keramikverkstad är det bara att köra på and go with the flow.
Eufori och ren skaparglädje det är vad lera är för mig!
Tänk att få göra juveler till ditt hem!
Det är en ära …