Ett urval av keramik från olika vedbränningar, spår och slitage och kanske slumpen? När leran visar vägen åtföljd av aska och eld.

När vi bränner en (ny) vedeldad ugn är det bra att inte ha allt för stora förväntningar. Det är ändå nästan omöjligt eftersom det görs så många val innan vi kommer till själva bränningen. 

Vi väljer leror, modeller och glasyrer med en tanke på ett resultat. Vi hoppas på att bli positivt överraskade men ibland blir det tvärtom. Det är något väldigt avslöjande med vedbränt gods, glasyren/ salt blir som ett tunt hudlager. Ett lager som inte döljer eller förskönar snarare förstärker. 

When we fire a (new) wood-fired kiln, it’s good not to have too high expectations. It’s almost impossible because so many choices are made before we reach the actual firing. We select clays, shapes, and glazes with a vision of the outcome. We hope to be pleasantly surprised, but sometimes it’s the opposite. There’s something very revealing about wood-fired ceramics; the glaze/salt forms a thin skin-like layer. A layer that doesn’t hide or embellish but rather amplifies.