Nu just nu är allt som bäst, sommar, skönt varmt, jobbar med lera i keramikverkstan. Trevliga kunder som kommer in, jag får deras historia berättad och jag berättar mina historier. Just nu handlar den ofta om rosor, kanske för att mina rosor blommar för fullt och är så vackra. Jag sänder mina rosenvänner till Else, Roskraft i Östra Hoby och jag tar sticklingar från de rosor jag har, undra om det ska gå?
När jag inte beundrar min rosor, eller pratar med kunder jobbar jag i keramikverkstan, nu har verkligen friden infunnit sig och jag är laddad för att skapa.
Igår blev det några hästkrukor som den på bilden, en saknad av närhet till hästar väcktes när jag skulpterade hästens huvud, mina fingrar längtade efter att klia och smeka men efter ett tag kunde jag känna varenda skrymsle på hästens huvud och jag lät mina händer känsla för hästens forma huvudet, det var ett nytt sätt för mig att skapa och skulptera. Det var som det visuella vilade och fingrarnas känslighet var det som jobbade, hästarna blev mycket bra, laddade med hästlängtan. som de är. Nu ska de torka sakta i keramikverkstan och jag ska göra annat.
En helt ny kollektion håller på att ta form men först ska några mentala hinder övervinnas, ibland är en ny kollektion som en graviditet jag går och funderar och medan jag funderar gör jag annat, denna process har hållit på i över ett år, är jag som en elefant?
Eller är det bara så skönt att ha den där nya spännande kollektionen i huvudet, tänk om jag inte vill göra den, tänk om jag inte kan?
Mina bästa alster är ju inte gjorda än, de är de jag har in mitt huvud, är de det som kallas att visionera?
Så jag fortsätter att njuta av denna underbara sommar på Österlen, det kreativa flödet och dagens möte med fina människor.
Kärlek