fbpx

Maria Ekberg Krukmakarmästare

Inspiration från Keramikverkstan

Feministmuggen på turné

Av

Feministmuggen hos Formargruppen i Malmö

De senaste månaderna har varit mycket hektiska för mig och Feministmuggen. Feministmuggen har många nya idéer som hen propsar på ska utföras, helst igår. Eftersom det är jag som ska genomföra idéerna blir jag måttligt glad när min agenda ändras bara för att hen har en ny idé. Feministmuggen är en bra supporter men lite oss emellan så börjar jag tröttna på att bli så bossad med, Feministmuggen är faktiskt rätt så bestämd.
Men vi försöker att jämka, jag hade t.ex tänkt att det skulle finnas fyra färger och fyra texter.
Jag måste ju sätta ner foten och begränsa för egentligen tycker jag inte att jag hinner med Feministmuggarna, det låg inte i min planering helt enkelt.
Men den nästan gränslösa Feministmuggen propsade på två röda till, varav den ena är en knytblus!
Okey jag måste hålla med, den röda knytblusen är så cool och Sara Danius ett föredöme. Coolt är även det röda linnet.
Så fick den bossiga Feministmuggen som hen ville igen.

När jag berättade för hen att vi var inbjudna till Formargruppen i Malmö blev hen alldeles salig, dansade och sjöng, calypso 🎶fattar inte vad hen fick det ifrån?
Yrade också om att hen ÄLSKADE Formargruppen och alltid drömt om att få visa upp sig där. Okey, ibland blir hen lite väl entusiastisk.
Så där är de nu en liten arme med  Feministmuggar, redo att ge sig ut på nya äventyr.
Det enda du behöver gör är att ta dig dit för att skaffa dig en alldeles egen bossig Feministmugg, ibland är det faktiskt rätt så skönt att fråga Feministmuggen om råd, hen tvekar aldrig.
Här hittar du Formargruppen i Malmö

Kärlek och värmen ur en drejad mugg ❤️

Av

Känn värmen från den drejade muggen när din hand omsluter formen, lena glasyren är glatt och jämn, när dina fingrar söker det skönaste greppet om hänkeln.
Sakta för du den varma drycken mot munnen och när dina läppar möter den mjukt rundade kanten, öppnar du munnen lite så kanten vilar.  Det är dagens första kopp, medan du dricker drar du lite med fingret mot den sträva undersidan av muggen och känner signaturen. Du funderar på om du kan läsa det ristade namnet men din hud men det är onödigt.
Du tror dig komma ihåg vem som stolt signerat muggen?
Du känner spåren av krukmakarens grepp från när leran var mjuk och formbar. Du tänker att livet är skönt, det finns en tröst i att någon gjort sig besväret att dreja en mugg för hand, en mugg som du kan drick ur, det känns tryggt.

Att dreja muggar är en av mina största utmaningar!

Varför, tänker du kanske?
-En mugg är väl inte så märkvärdig!
– Jo det är den, svara krukmakarmästaren.
Det handlar om respekt för dig, muggar som du betalar många hundralappar för måste vara väldigt bra.
Det gör att muggarna måste vara så himla bra att du vill betala vad det kostar att dreja muggen för hand plus moms och skatt. Och det är inte så lite eftersom vi yrkesverksamma keramiker redovisar moms och skatt.

Det gör att dreja muggar till en utmaning, inte bara att de ska tilltala dig estetiskt.
En mugg möter inte bara dina ögon, utan även dina händer, dina läppar med alla sinnen påkopplade dricker du ur din mugg.
Visst kan du gör det ur en fabriksgjuten mugg men har du mött en handdrejad mugg och druckit ditt bästa te för dagen eller din första kopp kaffe.

Låtit handen smeka den lena glasyren
Då är det svårt att gå tillbaka.
Ungefär som att jag inte dricker kaffe som jag inte gillar eller te ur små pyttiga muggar, då avstår jag hellre.

Jag för en personlig kamp“mot taffliga drejade muggar”

Lösningen är enkel jag erbjuder mina yngre keramikkolleger distanskursen
“Dreja muggar som ett proffs”, ja det är fullt möjligt att göra digitala keramikkurser. 
Kursen satte jag samman när jag upptäckte att krukmakarens yrkeskunskaper började urvattnas.
I den kursen har jag koncentrerat kunskapen om att dreja muggar, så att jag stolt kan lämna över min erfarenhet till de som vill, har förmåga och är seriösa nog att ta till sig handens arbete. 

Köper muggar av mina kolleger/keramiker

Jag köper mer än gärna bra och välgjorda muggar av mina keramik-kolleger.
Tyvärr blir det inte så många.

Inte för att jag är speciellt kräsen, utan för att långt ifrån alla muggar är välgjorda rent hantverksmässigt.
Ledsen att säga det, med de finns helt enkelt för många taffligt drejade muggar där ute, med taffligt menar dåligt hantverk helt enkelt.
Så varför gör inte alla keramiker bra och välgjorda muggar?
Kanske för att de inte bryr sig?
Eller att de inte kan?
Det är ingen som lärt dem?
Eller att de inte övat tillräckligt länge?
För hantverkets sanning är att det går kvickt när hantverket sitter, kroppen jobbar och tanken flyger fritt.
Snabbt och elegant, kan du hantverket riktigt väl, vet du hur du ska slarva snyggt. 

Ska vi keramiker dreja och sälja muggar, ska de vara superbra, så himla bra att du som kund alltid kommer föredrar en väldrejad mugg framför en  klumpmugg.

Och har en keramiker lagt ner tid på att lära sig dreja muggar kan de väl lika gärna dreja muggar som är hantverksmässigt väl utförda? 
Sen är smaken olika och keramikerna kommer att dreja muggar för skilda målgrupper, åldrar och trender. Ingen likriktning här inte, inga fabriksmuggar utan personliga skapade muggar som är väl genomförda.

Min önskan är att framtidens keramiker har mod och tar sig tid att skapa väldrejade muggar. Så att du som använder muggen tycker det är okey att betala vad det kostar, blir så kräsen att du unnar dig den bästa muggen.
Sköter du muggen håller den många år eller hela livet.
Den kraften har keramik. 
De är min utmaning att dreja de bästa muggarna men också dela min kunskap så att mina yngre keramik-kolleger så de gör lika bra om inte bättre muggar i framtiden. 

Nyfiken?
En bra mugg börjar med bra lera.

Keramisk-skaparkraft

Av

Varför är stengods brun-grå och kanske lite blå?

Du är en colorist – sa min målarlärare till mig.
De kändes skönt, visst älskade jag färg, färg piggar upp, färg gör mig glad. Så det var skönt att få vara en colorist, även om jag inte var konstnär. 
Ibland är det som om jag har färgbrist, det händer oftast på våren. Då letar jag upp ett plagg i rätt färg, det är faktiskt lite dagsform vilken färg som behövs och tar på mig. Färgbristen avhjälps med färg, det är enkelt. 
Målarläraren pratade om oljefärg, senare undrade jag varför keramik eller stengods ofta var så brun-grå-kanske-lite-blått?
Färglöst, tänkte jag. 
Så jag gjorde rosa muggar, min älsklingsfärg just då. Jag var lycklig, ingen annan gjorde rosa muggar i stengods.

“Kalle Anka keramik” sa en överspänd manlig keramik-kollega, det viktigaste för honom var att spekulera i “hur de rätta kollegerna” uppfattade hans skapande och då kunde man inte göra rosa muggar eller använda några andra färger heller för den delen.
Överspända manliga keramik-kolleger har jag lärt mig ignorera, det är bäst för den personliga utvecklingen och för att bibehålla skapar-kraften.
Men jag kan ändå inte låta bli att fundera över vad det är som ger skapar-kraft?
För mig är det glädje, glädje över att skapa och avsaknaden av refusering och att ibland faktiskt lyssna lite på den där självcensureraren, för oss kreativa är den faktiskt nödvändig. Men självcensur måste ske i dialog, då är magkänslan en av flera bra partner.

Ta steget i det okända

Att tillåta sig att testa ta steg ut i det okända, våga göra keramik som inte är så lyckad. Inse att den där kanske inte var så kul eller om jag ändrar lite där så händer det något spännande? Att skapa med lera är för mig som att utforska ny kontinenter, former och glasyrer som inte sett dagens ljus. Ibland är det en teknik som inte använts på länge, ibland ett formspråk eller uttryck som slumrat och gör sig påmint.
Utmaningen att inte riktig veta hur det ska bli efter bränning att inte kunna kontrollera brännprocessen till hundra procent, utan överlåta det sista till ugnsdraken.
Att jobba för en utställning och gå från idé till skiss för att sen sakta, bit för bit se hur utställningen växer och se hur föremålen samspråkar med varandra. För att till sist kasta loss flytta alla föremål till en annan plats, för att till slut stå för sig själv och bära sitt eget budskap.
Vem bryr sig då om teknik eller färg, då det är känslan det handlar om.

Känslan i keramikföremålet

Sitter inte in huvudet, inte i bränntekniker, inte i förklaringar, inte i långa katalogtexter.
Känslan sitter i det taktila när du håller ett keramikföremål, du tillåter att det talar till dig och öppnar för att lyssna, lyssna med huden, lyssna med fingeravtrycken och uppleva den stilla vibrationen.
Kanske når tonen ditt hjärta?