Maria Ekberg KrukmakarMästare

Under mina lergodsår, var att dreja stora fat min grej.
De första drejade stora faten upptäckte jag under min forskning på lergods i Länsmuseet i Jönköping samlingar.
Där inne på museet fick jag sätta upp ett krukmakeri, eller i alla fall en drejskiva, det gods som drejades brändes i min keramikverkstad.
Det var där inne på länsmuseet jag upptäckte de stora drejade faten, paradfatet som skulle komma att betyda så mycket för min keramikutveckling senare.
Du kanske kommer ihåg? Det där ögonblicket när du ser något eller någon och de klickar, mitt möte med det stora paradfatet var precis så. Det var kärlek och lite till …
De stora drejade faten hade allt känsla, självklarhet, hantverksskicklighet och pondus, jag tänkte:
– Så vill jag göra mitt lergods! Dreja stora fat som om jag vore en krukmakargesäll en lärling till mästaren.
Efter det mötet blev paradfatets krukmakaren min mästare och jag en hans gesäll. Visserligen hade vi inte trampat den här jorden en enda dag tillsammans. Han hade daterat lergodsfatet 1734 så det var en orimlighet. Men ändå så förmedlade fatet känslan och vad som inspirerade.
Efter det första mötet med paradfatet så har det kommit många stora lergodsfat i min väg, under dryga tio år så hade jag uppdrag inom musievärlden, vi utvecklade digitala samlingssystem för museer.
Om du missat det så har jag en fot i leran och en i det digitala världen.
Under det här åren hade jag tillgång till väldigt många länsmuseer och ännu fler lergodsfat, jag missade aldrig att besöka ett magasin och fotografera för min egen efterforskning och utveckling.
Jag var fortfarande de döda mästarnas gesäll hemma i krukmakeriet.
Efter tjugo år hade de lärt mig det mesta trodde jag?

Då kunde jag dreja deras spilkumar, krukor och paradfat.

Men så kom Axel Elfstrand, vi missade också varandra med några år. Men vad gör det? Det var han som uppmanade mig att bli krukmakar-mästare, hur det nu gick till?
Det var  i alla fall där i hans krukmakeri som de sista bitarna föll på plats.
– Hur de brände sitt gods i en vedeldad keramikugn. Du som vet att aska blir en vacker effekt på stengodset, inser också att det blir en katastrof på lägre bränt lergods.
Sånt funderade jag mycket på när jag sanerade Elfstrands krukmakeri, tog ut och satte en ugn. Vände och vred på de grejer som Albert hade när han brände sin vedeldade keramikugn, för att till sist inse hur det gjort.
Det är otroligt hur mycket en plats kan förmedla, varje dag på krukmakeriet överöstes jag med information från förr och bitarna föll på plats.

I lergodsets magiska värld.

Under sommaren 2018 håller jag en workshop,

Där vi kommer dreja stora fat med eller utan veckad skalpkant, spilkumar, begjuta med piplera och få insikt i hur och vad man dekorerande lergods förr. Du kommer få veta mer om hur lergodset kom till Sjöbo och Sverige, mina knep för att skapa levande lergods som speglar din hand.
Du välkommen att följa med mig till lergodsets värld och träffa mina mästare?
Självklart ska vi besöka Elfstrands krukmakeri, men själva workshopen hålls på Österlen.
Du kan läsa mer om min workshop i att dreja stora fat i lergods om du klickar på länken här!