Du och jag har något gemensamt.
Det fanns en tid då jag trodde jag var ensam om att drömma, vandra, plocka och bara betrakta. Ibland glömma frukosten för att hinna stötta, hjälpa och nära. Sitta där ute länge och låta solen sjunka undan och drömma sig bort i det blå. Studera de små miraklen som sker när det nya bryter igenom speja efter tecken, vänta och undra. Fundera på ljus, torka och skugga. Bejaka sin värsta och mest mordiska sida och ha tio grymma planer bara för att till sist inse att en sekatör är det bästa vapnet. Krukor kan man också ha till mycket inte minst Dahlior och Hortensia.
Men det är du som bekräftar att vi är på rätt väg. Du som kommer förbi och spontant säger – Här var fint förra året men i år är det ännu finare! Vad är det som är skillnaden? Då berättar jag stolt om en gräsmatta hit och en stenläggning där, rosorna, du lyssnar och ger mig dina synpunkter. Du berättar att du gillar de du ser, beklagar att du bor i en högre växtzon eller har en annan sort jord men du har dina lösningar. Samtidigt säger jag – att bo i Hammenhög förpliktigar!
Nu vill jag tacka dig, du som kommer tillbaka, du som ser, du som älskar växter och trädgård, du och jag har det gemensamt och du är min inspiration!
För vad är väl en trädgård om man inte får dela den?
Igår tog jag några bilder så att du och jag kan minnas och fortsätta drömma och planera. Det är bilder som handlar om färger, blommor, former och keramik som på ett eller annat sätt förstärker, stöttar, påminner…
[cincopa A0PAc1rAABBS]
Klicka på bilderna om du vill se dem större!