Oftast är jag kritisk till mitt skapande, har inbillat mig att jag utvecklas då.
Det kan nog sant till en del?
Kanske kan det vara bra för utvecklingen att inte vara så där supernöjd med allt man gör, utan se vad man kan göra bättre?
Men vad är det då som driver den skapande processen framåt?
Vad är det som driver en kreativ person att fortsätta utvecklas? De är väl den frågan som alla skapande personer får eller ställer sig själv?
Jag har fått den och ställt frågan. – Vad driver dig?
Har kommit fram till att det är olika drivkrafter i olika faser i livet, gillar Bodil Malmsten som skriver om det första livet, den andra livet osv.
Kanske upp till tusen liv?
Så har det helt klart varit i mina liv, drivkrafter har helt klart varierat vid olika tillfällen.
Idag är jag nöjd och gillar min senaste utställning, visst kan en del fortfarande bli bättre och utvecklas men resultatet stämmer med min vision och min känsla.
Vid en förvirrat och ofukuserat tidpunkt, för några veckor sedan var jag grymt stressad och kunde inte bestämma mig för vad jag skulle, hur jag skulle, och när jag skulle göra det sista delarna till utställningen. Fick rådet att sätta mig och visonera min utställning, sagt och gjort jag lugnade ner min stressade hjärna genom att gå på min egen utställning innan den ens var gjord eller hängd. Det märkliga som hände var att jag blev mer och mer säker på att jag var på rätt väg, då jag i min vision gick genom min utställning i tanken.
Idag när mitt skapande är en deltidsyssla har jag lärt mig att drivas av lust och glädje och av visioner, ibland av en kort deadline.
Tyvärr så älskar jag korta deadlines och får ofta till det riktig bra då, det fungerar när man besitter hantverket men en ännu bättre drivkraft är längtan.
Längtan att få sätta händerna i leran och testa den där idén som finns i mitt huvud eller hjärta,
på senare tid har jag använd mig mycket av att förmedla känslan i mitt skapande.
Känslan är något som jag förnimmer och stämmer av mitt skapande mot men hur behåller man en känsla?
Att jobba med lera till det blir keramik är en lång process, hur behåller man känslan under hela den processen?
En ännu viktigare fråga är hur håller man fast i känslan genom en produktion?
För du vill ju få den där känslan i muggen eller vad det nu är, när du kommer tillbaka och ska komplettera vad det nu är du köpt.
Du köper mitt skapande därför att jag förmedlar känslan, du köper inte bara en mugg, i så fall skulle du åka till IKEA eller nöja dig med en fabriksgjord.
När du köper en mugg av mig tar med dig en bit av min innerligaste kärlek , skapad i lera och sparad som keramik.
Kärlek och regn är två andra drivkraft, de undersöker vi en anan gång.