Du vet att det är mycket rost i trädgården numera, ibland har Kärleken kallat trädgården skämtsamt för ”skroten”.
Nu är det inte vilket järn som helst vi har i trädgården, det mesta är corten en rosttrög sorts järn som passar bra att gräva ner i jorden.
Hos oss började det med en meters kantstöd på 10 cm med några påsvetsade järnpinnar, dyrt och inte speciellt effektivt. De korta längderna var bara bra när det skulle transporteras och den snåla 10 cm gör att vi får korrigera dem varje år. Inget kul, någon gång under rost och järnundersökningarna snubblade vi över ”corten” som arkitekter verkar älska?
Vi undersökte med vår järnleverantör, jag köper ju en hel del järnpinnar till min trädgårdskonst, och frågade om de kunde leverera?
Jo då corten hade de i 3 mm * 3000 mm* 1500 skivor, bara att beställa och kapa. Så började vår cortenresa till att börja med så kapade vi skivorna i 200 mm eller 300 mm breda längder. Vi hade ett mycket försummat ställe i trädgården, där kirskålen fått ett ordentligt fäste. Min plan var att sätta runda kantstöd runt större buskar och träd och sen täcka med tidningar och bark, så att kriskålen skulle ge upp. Den planen fungerade perfekt och kirskålen är helt borta i de runda cortenringarna. Runt ringarna har vi satt gatusten eller lagt täckduk med mindre sten.
Vi började gilla rost så mycket att vi ville att kantstöden skulle sticka upp runt rabatterna. Det fungera ju också bra med cortenjärnet för att hålla de olika materialen på plats och utan att vi riktig visste hur, så blev vårt trädgårdssignum corten blandat med keramik.
Under arbetet med Katt-templet eller Klurburen, kärt barn har många namn, så blev Kärlekens behov av eget utrymme uppenbart. Mer om det projektet och våra odlingslådor i corten i ett senare inlägg, här får du se lite mer av Katt-templet och den delen av trädgården.