Förra helgen var det Konstrundan här på Österlen – och jag måste säga att det finns få saker som slår känslan av att städa ut vintern och öppna upp galleriet för att visa min keramik och prata med intresserade besökare och kunder.

Att skapa och sälja sin egen keramik är att pendla mellan tvivel och stolthet. Just tvivlet på mitt eget skapande är något jag alltid brottas med. På ett sätt var det enklare förr, när jag arbetade mer med kollektioner och serieproduktion och höll mig inom tydliga ramar. Samtidigt blev det snabbt monotont, och det jag älskade mest – att skapa fritt med leran – förvandlades till en rutin.

Ändå tror jag att serieproduktion passar många keramiker som arbetar med det i många år. Visst kan serier förändras, modeller läggas till och nya glasyrer komma och gå. Om jag skulle ge ett råd till någon som befinner sig i början av sin keramiska karriär så är det just det upplägget jag rekommenderar.

Lär dig hantverket – nöt, nöt, nöt tills hantverket sitter i kroppen. Det är här många av mina kollegor finner sin plats och blir välkända för en specifik stil som de håller fast vid.

Ibland kan jag känna mig avundsjuk på just det, att ha ett enda tydligt uttryck. Men jag har insett att det aldrig varit jag, och det kommer aldrig att bli så heller. Av den enkla anledningen: keramik har alldeles för många spännande uttryck, tekniker, bränningar och glasyrer – varför skulle vi då begränsa oss?

Är du nyfiken på min keramik?
Välkommen in i min nya webbshop, där jag samlat ett urval av min handgjorda, keramik keramik.
[Besök webbshoppen →]